Fabriken
En rapport av Agentur, inom ramen för forskningsprojektet Folkfronternas estetik.

Vid tre tillfällen tar den franska filosofen Simone Weil tjänstledigt från sitt arbete som lärare för att ägna sig åt politisk och filosofisk verksamhet: 1932 reser hon till Berlin för att rapportera från de valomgångar som leder fram till Hitlers maktövertagande; 1936 reser hon till Katalonien för att strida med ett anarkistförband i det spanska inbördeskriget; däremellan, läsåret 1934–35, tjänstgör hon som okvalificerad fabriksarbetare på Alsthom och Renault i Paris. Weil hyr ett rum i anslutning till fabrikerna, som tillverkar elektrisk utrustning till spårvagnar respektive bildelar, och träder in i en av samhällets mest utsatta klasser: den okvalificerade kvinnliga fabriksarbetarens.

Agenturs rapport Fabriken utgår från den dagbok Simone Weil skrev under sin tid som fabriksarbetare. Det är en text där detaljerade uppgifter om ackordsbelopp, missöden och beräkningar av antal tillverkade metalldelar genskjuts av kortare reflektioner över en tillvaro som alltmer liknas vid slavens. Från att ha betraktat arbetsplatsen som en plats för politisk subjektivering erfar Weil ett förtryck som inte ”ger upphov till revolt som en direkt reaktion, utan till underkastelse”. Fabriksdagbok är inte etableringslitteratur i egentlig mening, där författaren tar anställning för att förbättra arbetsvillkoren. Fabriksdagbok är resultatet av ett filosoferande med kroppen som insats kring fabriksarbetets villkor.

Agenturs rapport Fabriken utgår från Simone Weils Fabriksdagbok, som nu publiceras i urval och översättning av Martin Högström. Rapporten tar bland annat formen av ett nummer av tidskriften Tydningen, redigerat i samarbete med Agentur. Läsningar ur numret och ett samtal med Tydningens redaktion sänds på Radio Cyklopen den 16 april 2021 på cyklopen.se. Koppla in högtalaren!

Utöver översättningen av ett utdrag ur Simone Weils Fabriksdagbok, baserat på den kritiska franska utgåvans återgivning av dagbokens disposition, innehåller numret sex nyskrivna bidrag, som kommenterar och tänker med och tänker mot Weils text: Burcu Sahin för dagbok över sin läsning av Weil; Emma Kihl länkar Weil med Zora Neale Hurston och Pablo Neruda; Martin Högström upprättar ett fabrikskonglomerat; den franska Simone Weil-experten Nadia Taïbi konstaterar att dagboken är för berättelsen vad fabriken är för arbetet; Kim West åskådliggör hur montaget ställer samman utan att reducera mångfald till enhet; och Tydningens redaktion för in sin egen kropp i fabriken.

Tack till Éditions Gallimard och våra samarbetspartners.

Bild: Christoffer Paues, Trea nr 4 för folkfronterna, 2021.